Panelen från vänster Jan Friedman, Björn Carlgren, Christer Jungeryd och Eva Kaijser. Med via länk fanns Gunnar Öberg.
Hade politikerna ställt högre krav på innehåll, fixat en ”skönhetstävling” precis som när tv avreglerades, istället för att krama fram så mycket pengar som möjligt via auktioner hade vi haft ett helt annat reklamradiolandskap idag.
De trodde alla de inblandade, ärrade reklamradiopionjärerna under Mediehistorisk förenings djupdykning i reklamradions historia häromdagen. Den radio som myndigheterna först kallade Privat lokalradio, men som idag benämns Kommersiell radio.
-Det vi ser idag är två radiofabriker, inget annat, tyckte till exempel Christer Jungeryd, under många år branschtalesman för reklamradion. Men det kunde ha blivit något helt annat, till exempel två nationella reklamradiokanaler, en som konkurrerade med ett innehåll liknande P4 och en med ett P3-stuk, ansåg han.
Jungeryd arbetade i tre år med att dra igång Storstadsradion i Stockholm. Men detta ambitiösa försök till pratradio existerade bara i etern kring ett halvår. Det hjälpte inte att många kända radionamn typ Staffan Dopping, Ulf Kristoffersson, Maria Sjöqvist, Roger Burman och Lasse Kinch hördes i den, som de senare namnen, antyder sportinriktade kanalen.
SNABBASTE KONKURSEN
-Men med viss stolthet kunde jag i varje fall berätta att jag varit med om den snabbaste konkursen i reklamradions historia, sa Björn Carlgren, en annan av de som kom från Sveriges Radio till Storstadsradio-satsningen.
-Och vi hade väldigt roligt under den korta tiden, la Carlgren till. Men lyssnarsiffrorna var förvisso ganska låga. När vi hade en tävling var det bara tre som ringde in. Och det var samma kille…
Betydligt fler hörde av sig till Radio Q:s tävlingar, som Eva Kaijser var med och drog igång efter att också ha arbetat på Sveriges Radio. Men så höll den satsningen också i hela 20 månader innan ekonomin sänkte det väldigt ambitiösa projektet, som som namnet säger riktade sig mest till kvinnor.
UTTALAT KVINNOPERSPEKTIV
-Vi försökte vara en blandning av P1 och P4 och hade i varje fall lika många lyssnare som P2 i Stockholm med vårt kvinnoperspektiv, tog upp barnuppfostran, lite kultur och till exempel program som SR:s Stil idag, berättade Eva Kaijser.
-Går det så går det, tänkte vi. Och hade också väldigt kul. Men den oerhörda koncessionsavgiften knäckte också oss. Om detta kan man läsa mer i hennes bok Boken om Radio Q.
Ett helt gäng från Radio Q hörde till de som kom och lyssnade på samtalet. Eva Kaijser, tvåa från vänster, deltog i själva panelsamtalet.
Jan Friedman låg bakom dagspressens stora satsning på reklamradio och förberedde sig noga. Men det blev inte alls den typ av start han hade trott.
-Tidningarna kände sig hotade och ville därför vara med från början. Men vi tänkte fullständigt fel, trodde att det skulle gå till ungefär som när tv-monopolet avvecklades, en skönhetstävling där de vackraste fick koncessionerna precis som TV4, berättade Friedman vars SRU, Svensk Radioutveckling började i Göteborg med en ung Joachim Berner (senare bland annat chefredaktör för GP och DN) som programansvarig.
NY DEMOKRATIS INSTÄLLNING AVGÖRANDE
-Det handlade istället om att maximera statens intäkter, inte minst för att partiet Ny Demokrati hade ett direkt inflytande över den borgerliga regeringen. Och där satt vi med våra stringers ute i världen som skulle rapportera åt oss.
-Men det tog ändå 30 år att få fram den struktur de ledande politikerna ville ha redan då i början, la Jan Friedman till. Hans radiosatsning var Radio Rix.
VÄLDIGT HÖG LYSSNING
På Gotland drogs ett annan pratradioförsök igång – Radio Four. Från början av några närradioentusiaster från arbetarrörelsen. Men snart var Gotlands Tidningar, där Gunnar Öberg var vd, inkopplat tillsammans med ABF och en del journalister anslöt sig senare.
-Men redan från början var Megapol inblandat, vi behövde ju någon som stod för musiken, förklarade Gunnar Öberg.
Gunnar Öberg
-Och vi hade fantastiska lyssnarsiffror, mycket för att Gotland är en ö, trodde Öberg. Idag är Radio Four mycket mindre lokal och helt kopplad till Mix Megapol.
Bland det mera spännande alla de inblandade upplevde under sin reklamradiotid var auktionerna.
ELEKTRISK ATMOSFÄR
-Atmosfären var närmast elektrisk i den sprängfulla lokalen. Många chockades när auktionen började med de bästa, finaste tillstånden, berättade Christer Jungeryd som då satt snett bakom Jan Friedman.
I salen fanns bland andra legendaren Bertil Damberg, omgiven av två små fransmän från NRJ som instruerade Damberg genom att knacka honom på skuldran när han skulle bjuda. Det blev ett tiotal koncessioner till franska NRJ, som var först i Europa med kommersiell radio.
Alla presumtiva budgivare var olika förberedda. Bonniers hade skaffat in spionutrustning inför auktionerna. Radio Q hade gått på kurs hos Bukowski.
SKULLE SLIPPA HÖGA AVGIFTERNA
-Vid något tillfälle gick det rykte om att några finansmän skulle lägga beslag på alla frekvenserna och sen ordna någon sorts efterauktion där bulvaner skulle dela upp dem mellan sig, berättade Jan Friedman.
-När IT-bubblan kom fick vi börja om på något sätt. Och ett tag fanns det en överenskommelse om att vi skulle slippa avgifterna om vi hängde med Sveriges Radio i den digitala utvecklingen, satsade på DAB. Allt var klart precis före jul, men då blev den inblandade socialdemokratiske politikern sjuk, sa Christer Jungeryd.
-Och den nye kulturministern Leif Pagrotsky var totalt ointresserad av radio, så allt gick i stöpet.
Sammanfattningsvis – panelens kritik mot de politiker som handhaft medieområdet, och inte minst radiofrågorna, var oresonlig. Politikerna schabblade helt bort det som kunde blivit något mer än bara två stora radiofabriker.
Åke Pettersson
Här kan du se inspelningen från mötet den 15/11 i tidningen Dagens lokaler!