Vi har redan berättat om Björn Cederbergs bok ”Med mikrofonen som livskamrat – En bok om Jörgen Cederberg och hans tid”. Vi har bett vår tidigare årsboksredaktör och styrelsemedlem Birgitta Ney att recensera den:
Boken har en titel och en omslagsbild som det kunde gå att skriva ett eget kapitel om. Att någon har en mikrofon som livskamrat antyder nog att detta är en bok som handlar om en ensam man i betydelsen: han hade inte någon mänsklig livskamrat.
Men på omslagets framsida är det inte fråga en mikrofon som vi tänker oss att en reporter håller fram mot en människa vars ord ska spelas in eller gå direkt i sändning från en studio. Titelns två rader ligger över ett fotografi på en till synes ung man med en telefonlur vid örat, den forna modellen av svart bakelit, och handen som håller luren nära örat har samtidigt en brinnande cigarett mellan pek- och långfingret. Mikrofonen i lurens andra ände väntar nära mannens mun på att han ska fråga den han talar med om någonting eller möjligen hoppas få ett intressant svar på en fråga han redan ställt och som han med rynka mellan ögonbrynen väntar få besvarad.
Den andra raden i bokens titel förklarar att detta är en bok om Jörgen Cederberg och hans tid. Bokens författare heter Björn Cederberg och visar sig vara Jörgens brorson, rentav född 1955, d.v.s. samma år som Jörgen som ung man började som anställd reporter på radions underhållningsavdelning. Jörgen föddes i Hjo 1931 och dog i Stockholm 2008.
SKREV RADIOHISTORIA REDAN SOM 14-ÅRING
Informationen på bokens omslag berättar också att det är Björn som är den som tagit hand om Jörgens alla kvarlämnade papper: pärm efter pärm, kartong efter kartong fulla med svensk radiohistoria. Jörgen bodde omgiven av sitt eget radioarkiv kan vi nog konstatera efter att ha läst denna bok. Hoppas att Björn har sparat och förvarat arkivet i någon form som kommer att finnas tillgänglig för andra intresserade radiohistoriker.
Med tanke på att vi snabbt i boken får klart för oss att Jörgen långt innan han blev anställd som radioreporter ägnade sig åt att skriva radions historia för hand och skrivit listor över sända program – så kan vi nog beskriva Jörgen som en form av radionörd redan före studenttiden i Uppsala. Som 14-åring skrev han exempelvis för hand ”Allt om radion”, fotograferad med den prydliga skrivstilen på etiketten väl synlig i boken på sid 96.
HUMOR VAR TIDSBUNDEN
Historierna om en uppskattad farbrors radiominnen rinner fram över sidorna. Kronologin i berättelsen om Jörgens tid vid radion redovisas i innehållsförteckningen, 14 kapitel om allt från ”Barnaåren (1931-1950)” till ”Sommar igen (1990-tal)”. Dessutom finns en Introduktion, en Epilog, och fyra sidor sorglig ”Slutredigering (1996-2008)” och en källförteckning. Även om källförteckningen inte har samma rubriker som kapitlen i innehållsförteckningen så fungerar den som ett annat sätt att ta del av en beskrivning av innehållet. Det är fråga om välmatade 270 sidor mellan pärmarna i denna bok.
Ibland känns det som att lyssna till hur Jörgen förklarar radions utveckling och historia för sin brorson: som att humor var tidsbunden. Inte så förvånande kanske. Att skratta åt allt utan att mena någonting. 1950-talet var något han talade om med viss avsmak, skriver Björn, studentikost, putslustigt omedvetet, pseudoliberalt, titelsjukt. För Jörgen kom 1960-talet som en befriare.
ETT STELT SVENSKT ÄMBETSVERK
Jörgen älskade radio, skriver Björn och menar att Jörgen ville nog aldrig bli någon ståuppkomiker eller scenartist. Och så kan det förstås vara. Men om vi för ett ögonblick erinrar oss vilka som befolkade den underhållningsredaktion som Jörgen hade sin första tjänst vid när han började, så arbetade Tage Danielsson och Hasse Alfredson där och de stannade inte kvar vid Radiotjänst.
Ibland är Björn farbror med Jörgen i texten, som här: ”När farbror var som mest upprörd brukade han beskriva sin älskade arbetsplats radion som ett stelt svenskt ämbetsverk där de bysantiska rutinerna inte ändrats så mycket sedan den gamle Oxenstiernas tid på 1600-talet.”
FLERA PROGRAM OM SPIONAGE
Denna bok om Jörgen Cederberg kom ut år 2023 och det är ju bara några månader sedan. Trots detta slår en del formuleringar upp ur texten, som i Epilogen, att idag lever radion vidare, står starkare än den döende tablå-tvn. När jag läste om det i boken kunde jag samtidigt följa rapporteringen om risken för uppsägningar av 180 anställda på radion. Och att det nyhetsprogram som så länge hette Dagens eko – det har minsann övergått i mängder av Ekon.
Kapitlet Slutredigering har jag redan kallat för sorgligt, i betydelsen att det utgör en berättelsens final om en man som levde för sitt arbete kan man tänka. På radion samarbetar Jörgen visserligen med Göran Elgemyr och de gjorde flera program tillsammans om spionage, förräderi och övervakning. Men Jörgen tappade rösten i början av 2000-talet och började staka sig så han fick inte längre nya uppdrag åt radion. Jörgen flyttade till ett äldreboende på Fridhemsgatan och en dag bröt han lårbenshalsen. Kanske går det att sätta punkt för berättelsen om farbror Jörgen, som Björn gör med att Jörgen dog när smartphonen slog igenom.
BIRGITTA NEY
Björn Cederberg
Med mikrofonen som livskamrat
En bok om Jörgen Cederberg och hans tid
Karavan förlag
ISBN: 978-91-88709-48-6
270 sid
Jörgen Cederberg och Tage Danielsson startade programmet Sommar som mer än överlevt, det är förvisso mycket populärt än idag. Cederberg höll länge i programmet och gjorde själv hela 49 egna Sommar-program. Du kan höra det han gjorde redan 1960 genom att klicka HÄR!
Foto: Sveriges Radio