Se gårdagens diskussionskväll på SVT i Stockholm om Public service och politiken.
Vi lägger lite senare också ut ett referat av mötet där Mats Svegfors, Fredrik Stiernstedt, Göran Elgemyr och Christina Jutterström deltog.
Med flera exempel på hur politiken förr i tiden la sig i det som ofta kallades oberoende allmänradio- och tv.
Här kan du se en inspelning från diskussionskvällen. Inspelningen börjar med att Fredrik Stiernstedt presenterar sig. Det har redan Göran Elgemyr och Christina Jutterström till höger om honom hunnit med. Och om du klickar på helskärmläget upp till vänster får du diskussionsdeltagarna åtminstone i en lite större bild när de pratar.
Och här ett referat från mötet:
Mycket tal om oberoende och public service – men vad betyder det för er, inledde diskussionsledarna Gunnar Nygren och Jan Örneus diskussionskvällen där drygt 30 fanns i SVT:s lokal och 12 var med via Zoom.
Göran Elgemyr svarade: att stå fri från olika grupper i samhället. Christina Jutterström: oberoende av olika maktsfärer. Mats Svegfors: Finns en historisk, kulturell faktor i detta som ha en oerhört stor betydelse. Sen kan man diskutera om inte de här impulserna gäller enbart etermedierna. Fredrik Stiernstedt: I alla dimensionerna kan man säga att det är både ett ideal- och en illusion. Oberoendet är aldrig fullständigt.
Och det exemplifierade Göran Elgemyr väl genom att berätta att radion aldrig var oberoende förrän framåt 1950-talet. Radiotjänst ledde av ”dubbelexelensen” som var vd både för TT och Radiotjänst. Tidningarna genom TT stod för nyhetsverksamheten långt in i modern tid. Det fanns till och med ett hemligt avtal med UD, som visade att det var partipressen som bestämde. Inrikespolitik fick inte diskuteras, det var för känsligt, i debatter fanns det alltid färdiga manus osv.
Men hade paneldeltagarna några konkreta exempel på hur politiker och andra la sig i verksamheten?
TRE ALLVARLIGA EXEMPEL
Christina Jutterström hade inte så många, men minst tre allvarliga:
Russeltribunalen 1967 ville statsministern inte ha i Sverige. Så blev det ändå. Och då la Olof Rydbeck därför i Ekochefen Per Perssons beslut att bevaka tribunalen. Nej, sa Rydbeck. Jo, sa PP, som han kallades, och fick efter flera turer till slut bevaka tribunalen.
Det fanns ett förslag om att S och fp ville samarbeta, som Jutterström berättade om i Rapport. Någon dag efter trycktes den unge, politiske reportern upp mot väggen under en kungamiddag av Gunnar Helén, som krävde svar på vem hon hade fått reda på detta av?
Något svar fick han klart aldrig. Källskyddet, kunde inte ens Helén rucka på.
STRÄNG KRIS A LA MALTA
Kris a la Malta, kallas exempel nummer tre. Detta för att chefen Otto Nordensköld avbröt semestern på Malta, åkte hem för att förklara att Rapport och Aktuellt att de minsann inte hade rätt att läcka information från Gunnar Strängs budget. Den skulle herr Sträng som vanligt få dra i ensamt majestät. Det blev klart ett väldigt liv bland journalisterna, bland dem Jutterström som hade gjort inslag i Rapport. Till slut tvingades Nordensköld backa och ge redaktionerna rätt.
Och tiderna förändrades gradvis. Ekot fick till exempel bevaka valrörelserna, de så kallade skjutjärnsjournalisterna kom in i bilden. Lyssnarna och tittarna fick vara med i telefonväkterier. Det pratades och fanns fortfarande efter tidigare omtalade fallet med Bo Teddy Ladberg, som inte fick göra program eftersom han var kommunist, en rädsla för östinfiltration ändå in på 2000-talet.
FANNS ”SPIONER” I LEDNINGE
Minns själv fallet med Matheo Yamalakis, som ansåg att han stoppades från fast jobb på TV2, trots att han gått producentutbildningen och var väl skickad. Detta för att han hade vänsteråsikter som han inte dolde. Att han stoppats förnekades. Flera år senare gjorde Ewonne Winblad en utredning om det funnits ”spioner” i ledningen på bolaget. Jo, det fanns ett par stycken. Men Winblad ville aldrig namnge dem.
En del diskuterades under kvällen om den påstådda vänstervridningen inom public service.
-De politiska partierna – i detta fall till höger, vill gärna ha en sorts figurer att använda, att slåss med i kampen, sa Mats Svegfors. Enligt honom bygger egentligen public service på en sorts fin konservativ tanke i samhällsdebatten. Och någon vänstervridning förekommer inte, enligt forskningen, la Stiernstedt till.
VÄNSTERVRIDNING EN PÅHITTAD FIGUR
Riktigt så uppfattade kanske inte tillfällige kulturminister Stegö Chilo, när hon kallades upp vd-arna för bolagen – bland dem Christina Jutterström – och talade om att nu skulle allt börja från början när det gällde public service uppbyggnad. Men några fler sådana samtal ägde aldrig rum. Stegö Chilo hade inte betalat någon tv-licens på 15 år, och försvann lika snabbt som hon kom in.
Mats Svegfors tycker att vi glömmer att tala om, fundera på landsortstidningarnas framtid. När så sker kommer nämligen public service att sättas under hårt tryck. Varför bryr sig politikerna inte om de här frågorna? Oförståeligt.
Och ingen av de närvarande förstod heller varför Tidningsutgivarna, TU, anser att SVT är den stora fienden för sina texter på webben. Fienden är i stället de stora amerikanska bolagen typ google, facebook. Det borde TU fatta och sluta föra kamp i EU mot SVT.
Ungefär så löd resonemanget när sändningen plötsligt bröts kl 20.39 för oss Zoom-medverkande.
Åke Pettersson