Expanding media histories – Cultural and material perspectives är titeln på den bok som presenterades vid Mediehistoriska Institutionen vid Lunds universitet häromveckan i samarbete med bland andra Mediehistorisk förening.
Redaktörer är Sune Bechmann Pedersen, Marie Cronqvist och Ulrika Holgersson. Och som titeln på boken antyder expanderar, breddar, de åtta författarna verkligen mediehistorien till ämnen som ligger ganska långt utanför det vi vanligen betraktat som mediehistoria.
Basen för den unika utbildningen i Lund – Marie Cronqvist (bilden ovan) – inledde med att ge några förklaringar till att boken och all undervisning är på engelska: nämligen bland annat förvånande nog att det finns fler mediehistoriska böcker på svenska än på engelska. Detta vill de ändra på.
Mediehistoria är hur som helst ett snabbt växande fält idag som vidgats till att omfatta långt mycket mer än studier av medieteknologier eller institutioner som press, radio, film och TV. I antologin breddar författarna ramen och analyserar allt från vardagsnära trycksaker till transnationella politiska fenomen, med andra ord sådana motiv som som sagt länge uteslutits ur mediernas historiografi.
Ulrika Holgersson om Karl Staaffs begravning och hur han avbildats som askfat…
I kapitlen visar författarna på styrkorna med att använda ett brett mediebegrepp. Bokens första del behandlar mediesystem och mediehändelser, exemplifierade i fallstudier av spiritistiska seanser, Gallupundersökningar, kejsare Wilhelm II:s medierade persona och begravningen av den före detta statsministern Karl Staaff.
Den andra delen fokuserar på mediematerialiteter och infrastrukturer såsom konstkopior, kontorspärmar, guideböcker och gestaltningen av medieteknologier i IKEA-kataloger.
Ulrika Holgersson – prefekt på institutionen och för övrigt med i styrelsen för Mediehistorisk förening – skriver i boken om begravningen av den liberale statsministern Karl Staaff (18-19), som de olika politiska lägren hade ganska olika uppfattningar om. Det framgår av dåtidens tidningar, där en bild av Staaff i en arbetarrörelsens tidning vid ett tillfälle hade lanserat hans ansikte om ett askfat. (Se bilden här intill!)
Holgersson visade bland annat en kort film från begravningen, där det viktiga inte bara var själva begravningsföljet, utan även de tusentals människorna som samlats för att bevittna begravningståget.
OPINIONSUNDERSÖKNINGAR SOM UNDERHÅLLNING
Eskil Vesterlund berättade sedan om sitt kapitel i boken, ”Mediating Society – Gallup polls as a statistical attraction in the Swedish press, 1941-1948”, som väl kan sägas inspirerats av av den masteruppsats han vann vårt uppsatspris för 2020 (”Från publiker till partier: Opinionsundersökningens förändrade protokoll 1957-1976”).
-Opinionsundersökningarna ansågs vara vetenskap, men användes också som en sorts statistisk attraktion i tidningarna. Undersökningarna blev en sorts underhållningsteknik, samtidigt som de som sysslade med dem mer ansåg att de handlade om ren vetenskap, sa Vesterlund och visade intressanta bilder på hur tidningarna på den tiden illustrerade Gallups resultat.
Kanske något för dagens tidningar att satsa på?
Fast så används de inte idag enligt Vesterlunds tidigare masteruppsats:
”Under perioden användes opinionsundersökningarna framför allt för att mediera publiker, det vill säga olika grupper av läsare, utifrån frågor om deras egenskaper och åsikter. Ett sätt att åskådliggöra historisk förändring och resonera om politiska processer.
Ett sätt att använda opinionsundersökningar förr i tiden: Vad skulle du göra om du vann 10000 kronor, frågade Östgöta Corren sina läsare 1945
Från och med slutet av 1960-talet blev dock opinionsundersökningar om partisympatier allt mer dominerande. Dessa fungerade oftast som valprognoser, och det som medierades i dem var partier och partiledare snarare än publiker.
De tidiga undersökningarnas ambition att vitalisera demokratin genom skapandet av säkrare kunskap om folkets åsikter verkar ha ersatts med prognosticerande av valutgången i nästa riksdagsval som främsta syfte.”
IKEAKATALOGEN DISSEKERAS
Seminariet avslutades av Marie Cronqvist, som berättade om sitt kapitel om hur IKEA-katalogen förändras genom åren: ”Media matters in the IKEA home – Catalogues and choreographies, 1951-2021”.
Många intressanta förändringar noterades när katalogen marknadsfört sina alster genom åren. Och det framgår tydligt hur ett medium som tv:n som möbel förändrats, både som medium och möbel.
När den kom på 50-talet ändrade den hemmens utseende radikalt. Men även en lång lista av andra medier interagerade med tv:n och sig själva fram till 2020-talet, berättade Marie Cronqvist. Det handlade också om bord, bokhyllor, radio och grammofoner, telefoner, paddor och datorer.
Medierna har en sorts livscykel, de föds, åldras och försvinner – eller kommer tillbaka.
Undersöker man IKEA-katalogen genom en mediehistorisk lins kan man se hur design, estetiska värdeförändringar, eller sociala hierarkier utvecklas. Den visar hur hemmen förändras både via möbler, men också via olika medieslag..
Att inviteras hela världen in i ett vardagsrum var målet för det digitala IKEA-hemmet i början av 2000-talet.
I boken citerar också Cronqvist några andra forskare som skrivit:
”Livet är som en samling Ikea-möbler: det är svårt att förstå meningen med det, du kan inte få ihop bitarna och någon viktig del saknas alltid, och det slutliga resultatet är aldrig allt det du hade hoppats på”.
Åke Pettersson
Marie Cronqvist om IKEA-katalogens utveckling genom åren